Första gången var jag 6 år. Sedan hände det igen när jag var äldre tonåring. Och ytterligare vid ett tillfälle på våren när jag precis fyllt 23 år.

Jag skriver om övergrepp. Sexuella trakasserier. Inviter jag inte bett om. Oönskade händer på min kropp. Smekningar. Trutande munnar och trånande blickar.

Som liten tjej blev jag upplyft i hans knä av de vuxna runt mig. Han ville ju så gärna ha mig där. En äldre mans hand som sakta smekte mitt lår. Ingen såg och ingen lyssnade på mig när jag sa att jag inte ville. Samme man som slet upp mig i sitt knä, kysste mig, stack in sin tunga i min mun, när jag blivit ivägskickad att hämta grönsaker från hans odling. Om jag berättade något skulle han döda mig. Och jag var övertygad om sanningen i hans ord och blick.

Som tonåring på discot i staden tog han mig på bröstet. På låret när jag satt på stolen. Jag bad honom ta bort handen. Sluta röra mig. Han blev förbannad. Jag blev rädd och förbannad. Han knuffade till mig, jag slog till honom och det kändes bra när han fördes ut. Hora, skrek han på väg ut mellan två starka vakter. Jag kände inte killen, hade aldrig mött honom tidigare. Och jag hade kort kjol på mig, tight topp och hade känt mig vacker när jag kom till festen med väninnorna.

Som vuxen på väg i bilen till en annan stad långt upp i Sverige. Min fackliga kollega körde och vi såg fram mot vår vistelse med möten och företagsbesök. Jag trodde vi hade samma mål med resan. Det är 26 år sedan, men händerna darrar när jag vågar minnas och nu skriver om det. På kvällen skulle vi förbereda oss inför morgondagen. Våra hotellrum låg på bottenvåningen, jämte varandra. Kom in till mig, sa han, så jobbar vi lite.

Vi satt i soffan. Jag tackade nej till drycken han ville bjuda på. Han var envis, trugade och sa att lite kan du väl ta? Jag vågade inte säga nej, jag smuttade på den brunfärgade vätskan. Han reste sig upp, låste hotelldörren och jag svalde mina tvivel ihop med dropparna i glaset. Han satte sig jämte mig igen, lyfte handen och smekte mitt öra, tog på mitt örhänge och sa att det var ett fint smycke på en vacker flicka.

Vad var det som hände, tänkte jag. Vad skulle jag göra? Vad kunde jag göra? Skulle jag våga tolka hans vilja som något jag inte ville?

Jag reste mig upp för att lämna rummet, han ställde sig i vägen, tryckte mig mot väggen. Jag kunde känna hans kön mot mig, mina låsta armar darrade och rädslan lade sig som en tung filt över mina tankar.

Han tryckte samman mitt ansikte med sina händer, försökte kyssa mig, log och munnen såg blöt ut, det minns jag tydligt. Jag kunde inte ta mig loss, men lyfte mitt högra knä tillräckligt högt för att han skulle förstå att jag inte sagt ja, jag ville inte det han ville. Och jag kunde låsa upp dörren och ta mig in i mitt hotellrum, i säkerhet. Natten tillbringade jag med ytterkläderna på mig, för tänk om han försökte ta sig in igen. Antingen genom dörren eller fönstret. Och jag funderade på hur hemresan morgon därpå skulle gå.

Den enda gemensamma nämnare är att det är män som gjort detta. Och att jag var offret.

Och skillnaden från då till idag är att jag inte förblir tyst om det sker igen.