Jag har aldrig haft råd att ta med sonen på en skidresa när det varit sportlov. Som ensamstående förälder var jag tvungen att prioritera andra saker, och försökte istället få till en trevlig campingresa när det var sommarlov. Jag njöt av att leva fattig och ensam efter ett kort och katastrofalt dåligt förhållande som ändå resulterade i det käraste jag vet, min son. Tänk att två vuxna personer som hatar så mycket ändå lyckades skapa något så vackert. Ja, det är magiskt.

Jag har egentligen aldrig gillat att åka skidor. I och för sig har jag aldrig testat mer än miniskidor i en snötäckt trädgård, men det gav ingen mersmak och väckte inte min nyfikenhet. Om det var själva skidåkningen eller underlaget och omgivningen som gjorde aktiviteten mindre intressant får jag låta vara osagt. Ja, ni ser det säkert framför er.

Däremot älskar jag sol och värme, men jag kunde inte spara ihop till en charterresa heller. Tack och lov var sonen nöjd med att tillbringa dagar i simhallen när jag slutat jobbet. Jag kunde flexa ut tidigare, hämta badkläder och simglasögon, simring och hänglås till skåpet och sen plaskade vi och skvätte vatten på varandra, fikade och somnade nöjda tidigt på kvällarna.

Efter hand som åren gick utökade vi familjen med en underbar man som vi kunde stå ut med, och som visade att han skulle stå ut med oss, framför allt mig. Vi gifte oss efter några år trots att min son, när han var väldigt liten, lovat att han skulle döda min blivande man. Sonen stampade i golvet och deklarerade med klar och tydlig röst att det var han och ingen annan som fick leva med hans mamma. Alla överlevde detta trauma och livet blev lättare. Idag skrattar vi åt det.

Under våra gemensamma år som familj har vi varit på många sommarresor. Vi har sparat ihop pengar, rest runt i Europa, bilat och flugit, varvat båtresor med tåg, och vi har upptäckt och njutit, grälat och blivit sams som vanliga familjer gör. Sonen har fått vänner från olika länder och fått öva sina kunskaper i engelska och franska. Han har upplevt äventyr och tristess, gråt och skratt.

Och nu har det hänt. Jag har för första gången kunnat boka en sportlovsresa. Vi ska ha en weekend i London, med besök på Madame Tussauds. Vi ska äta fish and chips och dricka läsk när vi vill utan att tänka på hälsan och vi ska titta på folk och sonen ska köpa kläder. Jag var så förväntansfull innan jag skulle berätta denna fantastiska nyhet för honom!

Jag berättade. Och tonåringen svarade med en fråga.
-Finns det internet på hotellet?

Och jag ville skrika ett högt NEJ! Internetet har tagit slut! Det finns inget internet längre! Det är definitivt slut på internet i London! På alla hotell! Och det kommer aldrig tillbaka! Sorry! Världen är tom på internet! No. internet. In. The. Whole, World.

Vi åker på fredag och ser fram mot vår Londonhelg tillsammans. Vi ska vara turister, se på fotboll när Fulham möter Middlesbrough FC på Craven Cottage, live! Och det blir helt helt fritt från alla skärmar och internet. Och det bästa blir att få göra ytterligare en resa han vill följa med på innan han blir vuxen. Denna gång, för första gång, på ett sportlov.