Ikväll kommer hela styrelsen för s-kvinnor Växjö hem till mig, och jag längtar efter att höra hur det ringer på dörren. När jag var liten fick familjen ofta spontanbesök på kvällarna, och fram dukades kaffe och det vi hade att bjuda på. Jag brukade lägga mig under bordet och lyssna på samtalen mina föräldrar hade, och det handlade ofta om politik. Kanske inte konstigt att jag är intresserad av det!

Jag minns att de vuxna talade om att ta ansvar, att vara solidarisk och att det var viktigt att vi delade med oss av vårt överflöd.

När jag nu sitter och väntar på mina glada partivänner kommer minnena till mig lika starkt som kaffedoften som börjar sprida sig i lägenheten. Jag är övertygad om att vi ikväll kommer att tala om liknande ämnen, och på vad vi kan göra för att påverka i smått och stort. Helgens oseriösa beslut att bryta Decemberöverenskommelsen kommer säkert upp till samtal, och likaså hur vi kan hjälpas åt att välkomna våra nyanlända som överlevt flykten hit. För påverka det kan vi, det vill vi, och det ska vi.

Nu bryggs kaffet klart, ljusen är tända, och min farmors gamla kaffekoppar är framdukade.

Så jag hälsar er välkomna! Alla ni vänner jag känner och er jag inte känner. Än. Välkomna på en kaffestund och prat om politik.