Jag hatar bilden av den perfekta familjen och helgmys. Om den finns. Hon och han har ett glas sprattel i glasen. Barnen sitter förväntansfulla med tindrande ögon och ser på den där filmen som uppslukar deras fantasi, tills maten är klar. Det är fint dukat med servetter och tända ljus. Barnen har sina favoritglas jämte tallrikarna, de med figurer på. De ska få läsk till maten.

Mjuk musik spelas i bakgrunden samtidigt som doften av fredagsmiddagen sprids i den rymliga bostaden. Han klappar kärleksfullt sin fru på ryggen när hon går förbi, med grytvanten i handen. Hon ler mot honom. Ett leende som inbjuder till något mer när barnen somnat trygga i sina sängar.
Ikväll är det deras kväll. Familjens. De ska spela det där roliga sällskapsspelet som alla är så förtjusta i. Det som gör att de skrattar länge, både med och åt varandra när de gjort bort sig. Men allt sker med kärlek. De älskar ju varandra.

-Stäng av datorn! skriker jag upp till tonåringen som stängt in sig i rummet på andra våningen. Det är fredagkväll.

-Taco-middagen är klar! Jag har gjort hemmagjord guacamole till dig! Han hör inte mig. Musiken är på, hiphop.
-Kan du duka? ropar jag till ingen som vill.

Vi äter maten tillsammans. Jag ställer frågor. Tonåringen säger inget, mumlar mest.

Jag:
-Hur var det i skolan idag?
-Lämnade du in uppgiften i svenska?
-Vad ska du göra i kväll?
-Ska du iväg och träffa kompisar?
-Jag tvättar imorgon, glöm inte att lägga ner tvätten och dra ut strumporna så jag slipper det.

Tonåringen:
-Hur länge får jag sitta med datorn ikväll?
-Till klockan 23.
-Men! Alla andra får sitta uppe hela natten! Det är bara jag som inte får spela så länge jag vill!
-Ja, men du vet ju att det inte funkar. Du spelar för mycket dataspel, dina ögon går i kors. Och det är inte bra för dig att sitta och stirra in i en skärm hela kvällen och natten. Du måste börja träffa kompisar på riktigt, gå på bio, umgås och hitta på något.

Det ständiga tjatet mellan oss varannan vecka när han bor med mig gör att jag får ont i magen. Och oron över hans många timmar framför datorn. Hans kompisar sitter också och spelar, de spelar med och mot varandra och jag fattar ju inget, säger han. Han vill sticka till sin pappa, där får han göra som han vill, när han vill. De skrattar mycket hos honom. Här är det bara tjat om läxor och passa tider. Sova sina timmar, vara ute några timmar, träna, umgås och du är väl lycklig?

Jag längtar efter att tonåringen ska flytta hemifrån. Jag längtar efter att tonåringen ska vara liten igen. Att han ska linda sina armar om min hals och säga: Mamma, du är den bästa mamman i världen. Och ge mig en blöt puss på kinden.

Idag är det söndag och jag undrar var alla mina drömmar om en härlig helg tillsammans tog vägen. Den där helgen som jag ofta planerar för oss, men som inte sker. Den där helgen då vi ska ut i höstsolen, grilla korv vid sjön, ha hans kompisar hemma som luktar svett och låter mycket och där jag leende minns hur det var när jag var ung.

Så jag tar nya tag. Imorgon blir det pappa-vecka igen, och jag längtar efter att han kommer hem från honom. Då ska vi minsann grilla korv, spela spel och ha kul. Och jag ska inte tjata om tider och datorn. Visst.