Hon drog på en ljus resväska med hjul, hade jackan slängd över handtaget, och i andra handen låg tre koppel. Tre hundar med olika pastellfärgade kläder på sig drog åt olika håll, sprang om varandra, på varandra, viftandes på sina svansar.

-Vet du vart Stadshotellet ligger?

Jag erbjöd mig att visa vägen.

-Vad varmt ni har det här. Jag reste hemifrån för tio timmar sedan, och där var det kallt. När jag kom till Stockholm klev jag på fel tåg och hamnade i Göteborg, bytte tåg igen och fick en extra resa på tre timmar. Jag ska på hundutställning här i stan under helgen. Hundarna har inte fått äta sedan vi lämnade hemmet, bara druckit. Och inte har de fått sova något, stressade som de var över resandet. Jag har bott trettio år i storstan, sedan flyttade jag till Ångermanland. Där har jag bott i sju månader och jag står inte ut. Jag måste flytta förstår du. Så denna helgen ska jag titta på en lägenhet här i stan. Jag måste flytta.

Kvinnan tappar sin jacka men fortsätter gå, berättar mer om sitt liv. Vi möter ett par som hittar hennes jacka på marken, de ropar efter oss och lämnar över plagget till kvinnan med de tre hundarna.

-Där borta har du ingången till hotellet.

Hon stannar upp, ser sig omkring och säger att stan verkar trevlig. Jag är glad att jag inte trampat på hennes hundar som trasslat in sig med varandra.

Jag pekar mot glasdörrarna och önskar henne lycka till med allt. Hon ska tävla med sina hundar. Hon ska titta på lägenhet i en ny stad. Hon planerar ju att börja ett nytt liv.
Och på den korta vägen, de få meter det tog oss att gå vägen förbi stadens lokal pub till Stadshotellet, har hon delat med sig av sina tankar, både om då, nu och framtid.

Och jag undrar vem hon är. Vann hundarna? Flyttar hon hit?