Tomtan ger julklappar till alla barn

Snart är det jul, och de flesta förbereder den med att handla julklappar och julmat. Många planerar ledighet, resor till familjens släktingar som bor längre bort i en annan stad, kanske i ett annat land. Och Hon hör även de tysta, osagda meningarna om stress och konflikter som vi alla vet förekommer. Även när det är jul.

Barnen ska vara glada. Pappa ska vara påhittig och mamma ska le. Förväntningar ska höjas och visst hinner man träffa sina goda vänner på en liten glögg-vad-kul-det-är-parmiddag-mingel. Du vet. Jag vet.

Vad ska barnen få? Vad önskar du dig, min älskade? Kan vi inte hitta på något lite extra denna jul? Ja, du kan få mig när barnen lagt sig. Fnitter och flörtiga blickar medan köttbullarna rullas mellan fuktade händer.

Där finns Hon. Hon lever, inte bara överlever. Det är en kamp som samtidigt är oerhört efterlängtad. Första julen, bara Hon och den Lilla. Första julen utan oro och förlorade förväntningar.

Där finns den Lilla. Hon som inte vet mer än att någon som alla kallar Tomtan ska komma och fråga om hon varit snäll. Är hon inte alltid det? Mamma, jag är väl alltid snäll? Jag vill också få paket, de som de andra barnen pratar om, som de säger att de önskar sig. Mamma, jag vill också få en julklapp.

Två dagar kvar och de klär julgranen tillsammans. Hon lyfter upp den Lilla till granens topp och till slut sätts stjärnan fast. Den hamnar lite snett, men den är på plats. Och de sitter på golvet, tittar på granens belysning, glittret i olika färger och den Lillas egenhändigt skapade ängel som tagits hem från dagis. Varenda barr i granen memoreras, doften är starkare än någon gång annan gran de luktat på och de röda kulorna… Ja, de röda kulorna blänker. Som de gnistrar och blänker.

I leksaksaffären har Hon hittat en adventskalender som är gratis och luckorna har öppnats på ett sätt som bara barn kan göra. Knubbiga fingrar, ivriga så det tunna arket knycklats ihop. Och de berättar sagor för varandra på kvällarna med Tomta-tema och inspiration från kalendern.

Det var en gång… börjar Hon. Den Lilla fyller i. Hon lägger till ord som för sagan framåt. Den Lilla använder ett barns fantasi och tillsammans hittar de ett lyckligt slut. På kvällen brukar Hon försöka komma ihåg sagan och ägna kvällens tysta stund till att skriva ner den. Sparar sagorna till framtiden.

Julafton. Det är julafton. Tyst smyger Hon upp, liksom lirkar sig loss från den Lillas arm och ena ben som ligger över hennes mage. Ett dricksglas plockas fram ur skåpet. Pepparkaksburken öppnas och Hon väljer ut en pepparkaka som redan gått sönder. Mjölk hälls upp i glaset, Hon rör om så att mjölken klibbar på kanten och ställer försiktigt ner det vid sidan av julgranen.

Pepparkakan smulas sönder, strös ut på golvet, några mjölkdroppar hälls ut, och locket till pepparkaksburken läggs hastigt på kant. Allt ställs bredvid varandra, och en Tomta-luva lämnas lite slarvigt slängd. Nu är det klart. Julklappen är inslagen. Reklamtidningen som Hon har tagit från leksaksaffären innehåller bilder på massor av leksaker, glada barn, en pappa som är påhittig och en mamma som ler. Barnen leker med leksaker som kan köpas för pengar och snart är det jul-rea och allt blir billigt, billigare, köp två – betala för en. Du vet. Jag vet.

Den Lilla får tända julgranen och ser den omsorgsfullt inslagna julklappen ligga där. Och förstår att den måste ha lämnats där under natten! Tomtan har ätit pepparkakor. Tomtan har druckit mjölk ut hennes glas. Tomtan har glömt sin Tomta-luva. Och Tomtan har inte dukat av eller torkat upp efter sig! Efter frukosten går de ut och leker, Hon vill dra ut på tiden innan julklappen ska öppnas. De äter julgröt, ser på det sista avsnittet av TV:s julkalender och minsann får den Lilla plats med lite godis i magen också.

Så blir det kväll. Julklappsöppning. Som den Lilla har väntat. Som Hon våndats. Pappret slits av och ögonen blir stora. Tillsammans läser de sig genom hela tidningen, pratar om varenda leksak som finns i den, kommenterar varje liten detalj och varje färgglad sida.

Det var en gång… säger Hon. Hon lägger till. Den Lilla fyller i. Använder sin fantasi och kramar om sin mamma när hon blir lovad att få vad hon vill ha. Efter jul. För du vet väl att Tomtan kommer tillbaka? När Tomtan är på väg hem från alla barn hon ska lämna julklappar till, tar hon en liten extra sväng förbi vår julgran. Hon kommer äta fler pepparkakor, dricka vår mjölk och säkerligen inte duka av efter sig då heller. Och med ett dundrande skratt kommer hon ge dig precis vad du vill ha, så glad över att du tagit hand om det viktigaste en Tomta äger, nämligen Tomta-luvan. Du kommer få välja vad du vill från leksakstidningen. För min Lilla, du är alltid snäll. Även när du är arg och bestämd. Trotsig och trött. Även om du inte äter upp all mat, bara vill ha godis, äter efterätten först och vägrar sova fast kvällen är sen.

För egen vilja, mod och fantasi är det viktigaste vi har, förutom varandra. Och jag ska lära dig att inga barn ska behöva vara snälla för att få julklappar.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *