Är du en sån där feministhora?

Så sa han den gången hon berättade att hon skulle engagera sig i stadens kvinnojour. Sonen var ett år och hon hade behov av att göra något viktigt även utanför hemmet.

Det hon inte visste då var att han är en av alla män i Sverige, världen, som är rädda för kvinnors självständighet. Han hade behov av att ha kontroll på henne. Han sa bland annat vad hon skulle ha på sig för kläder. Som den gången hon var kallad till en efterlängtad arbetsintervju.

Hon hade valt att ta på sig grå lite taighta byxor och till det en starkt cerise blus. Efter graviditeten hade hon gått ner i vikt och började känna sig bekväm i sin kropp. Hon kände sig fin.

– Ska du ha det på dig? Så klär man sig när man knullar runt på kontor. Det vet jag. Jag vet att du är en sån.

Hon fick jobbet. Och insåg efterhand att relationen hon levde i kunde vara farlig för henne och deras gemensamma barn.

Hon fick pengar av sina föräldrar så hon kunde ställa sig i bostadskön som då kostade mycket att stå i. Och på hösten fick hon en lägenhet. Sin egna. Hon skrev på kontraktet utan att han fick veta hennes planer, kände sig inte säker på hur det skulle sluta om han visste att hon var på väg till frihet, ett eget liv. Utan honom.

-Du kan flytta och ta den där jävla ungen med dig. Jag vill inte se någon av er mer, sa han när hon tagit mod till sig. Hon minns att han slängde den lilla kroppen med kraft ner i soffan. Och hennes hjärta brast än en gång. En gång av alla gånger. Hon minns varje tillfälle av kränkning. Varje andetag av rädsla. Varje ögonkast och förvriden mun som tydligt talade om vad hon inte fattade. Han läste hennes dagbok i smyg och beskrev hånleende, ibland skrattande, vad han läst. Och hon hade svårt att beskriva det, men det var blandat med mycket misstänksamhet.

Han ringde, skrek att han slängt ut alla hennes möbler på gatan, så hennes bror och kamrat åkte för att hämta det. Hon hade flyttat utan att ta med något så socialtjänsten gav henne 1200 kr så hon kunde köpa madrasser till sig och till sitt lilla barn. Vänner samlade ihop porslin, nödvändiga möbler och känslan när hon satt på köksgolvet innan allt var på plats går inte att beskriva.

En berättelse som denna gör att jag är engagerad i Växjös kvinnojour, Blenda. Jag har fått förtroendet att vara styrelseledamot och det känns bra att vara med och bidra till en av samhällets viktigaste organisationer.

Sveriges kvinnojourer har en enorm kunskap kring våld, makt och jämställdhet. Anställda och jourare arbetar outtröttligt varje dag för att påverka, förebygga, stötta och skydda mot mäns våld mot kvinnor. Och jag får vara en liten del av det.

På lördag den 25 november är det FN:s internationella dag mot mäns våld mot kvinnor. På Kvinnojouren Blenda samarbetar vi ständigt med olika aktörer för att få till stånd ett långsiktigt och strukturerat förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor.

Låt dagen bli startskottet för ett långsiktigt och kraftfullt arbete för att göra vårt samhälle fritt från våld. För 100 kr om året blir du medlem och bidrar till skydd för kvinnor och utsatta barn. 100 kr.

Vi kan stoppa våldet. Vi måste stoppa våldet. Är du med?

 

 

2 kommentarer

    1. Tack, Åza! Jag önskar att ingen behövde uppleva sånt.
      Kvinnojourens engagerade boendestödjare, jourare mm är hjältar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *