Surkål och balsam

– Du har brister, sa hon redan när hon såg mig i väntrummet.
Väl inne i hennes mottagningsrum petade hon på min panna. Tog i mitt hår. Hummade och suckade. Hon sa att jag skulle skämmas som inte kommit tidigare. Mina tarmar behövde omsorg, och det visade sig att även lymfsystemet behövde hjälp.

Hon tog ett metallföremål i sin ena hand och burkar med skramlande innehåll i den andra. Burkarna la hon mot mitt knä, riktade metallgrejen mot burkarna och sa nej, den medicinen är fel. Metallgrejen rörde sig ju inte.

Efter flera försök började metallgrejen intensivt svänga och visade tydligt att nu hade hon hittat rätt tabletter till mig. Nu visste hon. Och jag försökte dölja min skepsis.

Efter en timme gick jag hemåt med två dyra tablettburkar och en förmaning om att även äta två matskedar surkål varje dag. I resten av mitt liv! Jag gillar kål, men så mycket? Varje dag?

När jag ändå höll på med livsförändringar deltog jag i en tävling där man skulle beskriva ett sommarminne. Återigen blev mitt hår en anledning till att utmana både mig själv, andra  tävlande och vännen som höll i tävlingen. Jag skickade sonika in ett foto på mig själv och på en frisyr i förfall. Jag vann.

Så här är jag nu. Sommaren är över. Jag äter surkål och sprayar nyvunnet balsam i håret varje dag. Och ska snart på återbesök till min homeopat. Med förhoppning om att hon ska se skillnad.

 

 

5 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Protected with IP Blacklist CloudIP Blacklist Cloud