Engagemang

Idag kl 10 var jag i Vislanda för att tillsammans med Missing People Kronoberg söka efter en ung man som försvunnit. Vi gick i skogen på led. Klättrade över fallna träd, plaskade i bäckar och snubblade över grenar. Vi var många med gula västar, kartor och engagemang. Jag blev rörd över att se så många människor dela en allvarlig stund tillsammans över en gemensam sak.
Därefter hade jag turen att få hänga med partivänner (S) och samtala med boende på Lugnet i Växjö. Bemanning i vården var några av synpunkterna vi fick med oss.
Nu är jag hemma och packar inför resa till Linköping kommande vecka, gör ett uppdrag som nämndeman
Jag är så ödmjukt lycklig över att få vara förtroendevald fritidspolitiker och tacksam över allt engagemang jag möter i olika situationer. Tänker att det är en ynnest att få vara en del av något större🌹

Lämna kommentar Dela inlägget:

JA TACK!

Jag kom hem från jobbet, lite trött och med lätt huvudvärk. Och där låg ett brev från socialdemokraterna. Jag öppnade kuvertet medan jag samtidigt förberedde en kopp kaffe och i kuvertet låg det jag inte riktigt vågat hoppas på:

Jag blev så himla glad! Tänk att jag är en av alla engagerade sossar i Växjö som valberedningen vill ge förtroende att påverka politiken ytterligare fyra år! Ni får inte se min glädjedans i köket, men jag visar ett av alla foton jag tagit i veckan, ett foto där jag inte räcker ut tungan som jag ofta gör annars.

Jag ser verkligen fram mot kommande valår och att få träffa väljare, prata politik och och visa att vi kan förändra om vi hjälps åt!

Vi ska prata om att det är viktigt att skapa förutsättningar så våra ungdomar känner framtidshopp. Att våra äldre har ett bra liv i trygghet. Att det är bättre för alla om vi inte hatar och skapar rädsla, utan hjälps åt. Vi är många som tycker att det är oerhört viktigt. Att påverka. Engagera. Att vara en del av demokratin.

Huvudvärken försvann och nu ska jag fira.

Lämna kommentar Dela inlägget:

Svaga män och starka kvinnor

Kvinnojourer fyller sina boenden med nödställda kvinnor, unga och äldre, som behöver akut hjälp. Och i Växjö var kvinnojouren Blenda förra året tvungna att säga nej, vi har inte fler sängar. Vi har tyvärr inte plats för dig också. Till sextiosju kvinnor.

Detta sker årligen i Sverige. Kvinnor som söker skydd från sina män får inte alltid plats på skyddade boenden. Flertalet kvinnor och deras barn får efter att ha tagit mod till sig att söka hjälp svaret att nej, vi kan inte ta emot dig. Troligen återvänder flera av dem tillbaka till rädslan. Hoten. Slagen. Till mannen de lever med. Flyr ifrån.

Så här sitter jag nu. Försöker smälta alla intryck från helgens möte där vi, tjugofyra kvinnor och två män, träffats för att planera vår viktiga verksamhet. Vi fick besök av en kvinnojour i västra Sverige som delade med sig av sina erfarenheter. De berättade om vikten av att vara alert vid ökad hotbild. Hur de anställt personal, kurator, boendestödjare, samordnare, pedagog och husmor. Vilka kontakter de har med polis och andra viktiga samhällsfunktioner. Vilka rutiner de ständigt arbetar med att utveckla.

I Växjö har jag turen att tillsammans med andra engagerade styrelsemedlemmar, professionella jourare och anställd personal hos kvinnojouren Blenda, utveckla en verksamhet som går ut på att erbjuda en fredad zon till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Vi söker pengar, anställer mer personal, utbyter erfarenheter med andra kvinnojourer, informerar och utbildar fler jourare som vill bidra med olika kompetenser och erfarenheter. Vi lyssnar, tröstar. Vi gör allt vi kan för att hjälpa till. Och vi gör det bra!

Det är givande att i Växjö få vara en del av arbetet med att skydda, säkra, utbilda och också påverka samhället att ännu bättre ge utsatta kvinnor ett skydd. Ett ställe där de kan få råd och stöd. Hjälp med att ta nödvändiga kontakter med polis, socialtjänst, bostadsbolag, advokater och sjukvård.

Det är ju fullständigt oacceptabelt att så många kvinnor och barn årligen nekas trygghet och säkerhet.  Ingen människa, ingen kvinna, inget barn, ska behöva uppleva våld. Men så länge svaga män fortsätter att ta makten från starka kvinnor behövs kvinnojourer som skydd.

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Bröst och bilar

Står återigen i provrummet, svettas och kränger av mig alla kläder på överkroppen. Vill inte se mig i spegeln, men skymtar en blek kropp som hänger och slänger. Som ett skal som inte håller längre. Ett nät som fått stora hål.

Jag skulle köpa bh för ett tag sedan och säljaren lovade att modellen jag provade var ”Rolls Royce” om jag jämförde med den jag hade på mig. Hon liknade min bh vid en bil. Och nu skulle hon försöka få mig att betala dyrt för att gradera upp mig.

Den satt skönt, färgen smälte in på min kropp och hade vacker spetsbrodyr. Hon reglerade banden, sa till mig att böja mig ner och resa mig upp. Hon studerade mig noga. Hon studerade mina bröst noga. Och hon lyckade med sitt uppdrag. Hon övertalade mig om vilka behov mina bröst har. Så jag köpte två stycken när jag ändå var i farten och var så nöjd. Lite skamsen också då det blev riktigt dyrt, men vad fan, tänkte jag. I am worth it – typ.

Men den är inte skön! Spetsen gör att det kliar och till slut svider det på huden. Och jag har flertalet gånger märkt att stämningen blir olustig när jag sitter på möten, står i hissen, äter lunch ute, och jag börjar dra och klia på brösten. Det enda positiva är att den är snygg och passar perfekt.

Så jag stack iväg på lunchen igen. Andfådd stod jag i provrummet och provade ett säkert kort. Märket är detsamma som på mina tidigare inköp av bh, och jag kan ju min storlek, så jag köpte med mig två stycken denna gång också. I am worth it – typ.

Jag lär mig aldrig. För återigen drar jag och sliter i kläderna. Försöker rätta till. Och inser att jag köpte fel storlek. Du vet, i provrummet står man ju stilla. Jag vänder mig om, ser på min kropp ur olika vinklar, lyfter armarna lite tafatt, liksom för att kolla så inget bullar ut nånstans. Och ja, de ligger snällt kvar under tyget.

Tills jag kommer hem, tar på mig inköpet och börjar leva livet i vardagen. Jag går till jobbet, sitter och fikar, står upp och jobbar vid datorn, lyfter kartonger, går i trappan. Svettas och stressar. Blir varm och kall. Skrattar och blir förbannad. Ler och är vänlig. Allt på en gång.

Och min senast nyinköpta bh är varken Rolls Royce eller Jaguar. Den är bara dyr och för liten. Som en liten bil. Typ.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

En glimt av tiden

Medan författaren glatt skriver personliga hälsningar i varje nytryckt bok pågår släppefesten bakom honom, runt honom. Det är många som vill köpa ett exemplar. Han skrattar på skånska. Talar skånska. Och han är glad över att vänner delar hans glädje.

Hans pappa, Stig, sägs vara Sveriges äldsta bloggare. Han är åttiosex år och snappar upp allt möjligt som kan tänkas vara värt att skriva om. Hans ena barnbarn får agera fotograf till ett foto som ska publiceras ihop med nyskriven text. När han hälsar gör han det med en kram och plirigt nyfikna ögon.

På festen finns också den nittioåriga danska konstnärinnan som äger en sköldpadda som är tjugo år yngre. Hon är en bestämd dam med färgglad scarves som håller ihop håret. På fötterna har hon raggsockor och under tunikan syns vackra vita spetsbyxor som slutar mellan knäna och foten.

Hundarna Floyd och Stubbe rörde sig vant bland alla gäster. Stubbe är en fd gatuhund, adopterad från Thailand, som levt sitt liv som hundarnas kung. Skygg och vaksam studerar han alla gäster, gärna på håll. Floyd svansar världsvant runt.

Det är först när sköldpaddan blir inbjuden på festen som Floyd spetsar sina öron och blir riktigt nyfiken. Han lägger sig under min stol och nosar på sköldpaddans ben som hastigt dras in. Sköldpaddan gömmer sig i skalet och bajsar på golvet. Floyds ägare blir snällt ombedd av  att torka upp efter honom.

Gästerna hemma hos författaren Mikael Bergstrand har tagit hans önskan om klädsel från åttiotalet på allvar, och jag möter flera tennisspelare som ser ut som Björn Borg. De har sina gamla racketar med sig och korta shorts, pannband och långt hår. Vi är i ett korsvirkeshus i en idyll och vi är olika men lika. Då och nu. Till klädsel, utseende och bakgrund.

Jag ser volangklänningar och axelvaddar. Skarpa färger, glitter, tuperade luggar, spetshandskar, Miami Vice-kavajer och mörka solglasögon. Hockeyfrillor. Träningsoveraller.

Vi äter chili con carne och konserverade päron värmda i ugn med smält after-eight som ett täcke över. Grädde och nyplockade hallon som extra tillbehör. Musiken varvas mellan ”Barnatro” och discolåtar som ”Tainted Love” med Soft Cell och ”Love is the drug” med Roxy Music. Ebba Grön gör att rösterna igenkännande höjs: ”Kommer ni ihååååg?” Vi befinner oss mitt i en roman i en tid då allt var möjligt.

Vi pratar politik och det aktuella kyrkovalet, ekonomin i världen och myndigheters arbetsuppgifter. Vi talar om solidaritet och ansvar, skatteflykt, arbete och barnbarn, skilsmässor och nya kärlekar. Livet.

Natten tillbringas på Hanöbris retrohotell och efter en god frukost promenerar vi till havet. Där förbereds en insats i Natos övning Aurora 17.

När jag tittar ut över vattnet ser jag inget slut.

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Punkare med axelvaddar

Temat är 80-tal. Jag ska tupera håret, sminka mig i starka färger och försöka hitta kläder med axelvaddar, benvärmare i knallrosa och snygga pumps. Får inte heller glömma alla smycken i grälla färger. Övernattning är bokad på vackra Österlen och det känns lyxigt med ett hotell som lovar unik 60-talsmiljö.

Det är inte så jag brukar göra på helgerna. Men lördag är ingen vanlig dag. Jag är bjuden på ”släppefest”!

Författaren Mikael Bergstrand som bl a skrivit succéboken ”Delhis vackraste händer” har bjudit vänner till fest för att fira sin nya roman ”Den sorglöse hemsamariten”. Boken handlar om en man med ett enda mål; att slå världen med häpnad.

Och det skulle jag också göra om jag tog på mig denna lånade klänning. Den är stor. Har mycket tyg. Den har axelvaddar. Egentligen helt rätt.

Det viktigaste är ju ändå att ha kul, bjuda på sig själv, njuta av kvällen och skapa ett minne som räcker länge. Så jag ska hellre ta fram min revolutionära sida och blir punkigare med nätstrumpor och nätlinne.

”Den sorglöse hemsamariten” släpps den 13 september. Läs och njut!

 

 

 

 

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Surkål och balsam

– Du har brister, sa hon redan när hon såg mig i väntrummet.
Väl inne i hennes mottagningsrum petade hon på min panna. Tog i mitt hår. Hummade och suckade. Hon sa att jag skulle skämmas som inte kommit tidigare. Mina tarmar behövde omsorg, och det visade sig att även lymfsystemet behövde hjälp.

Hon tog ett metallföremål i sin ena hand och burkar med skramlande innehåll i den andra. Burkarna la hon mot mitt knä, riktade metallgrejen mot burkarna och sa nej, den medicinen är fel. Metallgrejen rörde sig ju inte.

Efter flera försök började metallgrejen intensivt svänga och visade tydligt att nu hade hon hittat rätt tabletter till mig. Nu visste hon. Och jag försökte dölja min skepsis.

Efter en timme gick jag hemåt med två dyra tablettburkar och en förmaning om att även äta två matskedar surkål varje dag. I resten av mitt liv! Jag gillar kål, men så mycket? Varje dag?

När jag ändå höll på med livsförändringar deltog jag i en tävling där man skulle beskriva ett sommarminne. Återigen blev mitt hår en anledning till att utmana både mig själv, andra  tävlande och vännen som höll i tävlingen. Jag skickade sonika in ett foto på mig själv och på en frisyr i förfall. Jag vann.

Så här är jag nu. Sommaren är över. Jag äter surkål och sprayar nyvunnet balsam i håret varje dag. Och ska snart på återbesök till min homeopat. Med förhoppning om att hon ska se skillnad.

 

Lämna kommentar (5 st) Dela inlägget:

 

Vad är meningen med livet?

Roligt på jobbet på Miljökontoret – nämndeman på tingsrätten – välbesökt medlemsmöte (S) med besök av vår nya minister Tomas Eneroth

Roligt på jobbet på Miljökontoret – nämndeman på tingsrätten – kommunfullmäktige

Roligt på jobbet på Miljökontoret – nämndeman på tingsrätten -viktigt möte med engagerade ledamöter på kvinnojouren Blenda i Växjö

Roligt på jobbet på Miljökontoret med nya arbetsuppgifter – svettas – nämndsmöte tekniska förvaltningen

Roligt på jobbet på Miljökontoret med nya arbetsuppgifter – personalmöte – nämndeman på tingsrätten – öva med Teater Respekt inför vår föreställning på IOGT Vattentorget 7 september

Helg!

Så har min vecka sett ut så nu tar jag ledigt och ger er mitt svar på en viktig fråga som ställdes i nytt tv-program i veckan, ”Vad är meningen med livet?”

Att få vara en del av ett större sammanhang!

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Vad syns egentligen på fotografierna?

Vad skulle Tom Alandh ha sagt om detta foto? Kanske så här:
”De sitter förväntansfulla på favorittrappan i Toscana, närmare bestämt i den gamla byn Borgo Giusto där de bor i en vecka. Alla hus är av sten. På den lilla skylten till höger om henne står det att huset kallas Casa del Pittore, Konstnärens hus. Andra gäster som går förbi dem ler. Resan har erbjudit dem båda överraskningar. Hon har tagit av sina skor som skaver när värmen gjort hennes fötter svullna. Glasen med champagne står och vilar på stenplattorna. Han är nöjd efter att ha vänt samtalet om döden till att njuta av livet. Här och nu”

Lämna kommentar Dela inlägget: